Om Schrödingers kattexperiment:

Schrödingers katt är ett berömt tankeexperiment utfört av Erwin Schrödinger 1935. Det gick ut på att han placerade en katt i en låda tillsammans med ett radioaktivt ämne med 50% sannolikhet att sönderfalla inom en timme, samt en geigermätare kopplad till en hammare som skulle slå sönder en cyanidkapsel om radioaktivt sönderfall startade. Efter en timme var det således 50% chans att katten fortfarande levde, kattens liv hängde på ett kvantmekaniskt med lika stor sannolikhet för liv och död. I teorin kan man säga att katten både levde och var död efter en timme, men i den fysiska verkligheten upplevde man ju ett svar, antingen skulle katten vara död eller levande då man öppnade lådan.

Tankeexperimentet var en kommentar till Heisenbergs osäkerhetsprincip, på vilkens grund han utvecklade läran om kvantmekaniken 1927. Enligt osäkerhetsprincipen saknar en partikel fixt värde för rörelsemängd och position men när man observerar en partikel tycks den inta ett fixt och distinkt värde för den kvantitet som mäts.

Partiklar beter sig som partiklar först då man mäter dem. Innan är de en del av en vågrörelse, existerar inte på en viss punkt. Man kan inte mäta både ett objekts position och rörelsemängd med godtycklig precision. Osäkerhetsprincipen är relaterad till ett annat kvantmekaniskt fenomen känt som vågfunktionskollaps i vilket själva observationen av en partikel tycks ändra ekvationerna som beskriver partikeln.

Heisenberg gjorde tillsammans med Bohr den s.k. Köpenhamnstolkningen av Kattexperimentet. Det innebär att på en elementär nivå fungerar inte det fysiska universumet i en deterministisk form, utan snarare som en samling sannolikheter eller potentialer.